Full fart hela veckan !!!
Veckan starta med samtal hos shrinken, det var längesen jag grät så mycket som jag gjorde den dagen!
"Tränar" på att göra saker, tror det blev lite fel, ni kommer förstå när ni läser vidare. Psykologen sa att det är ju ok att avboka men försök gör 1 sak i veckan som du planerat in.. mmm visst jag är ju så dålig på att avboka, så inga mer planer känns det som. Skönare att ta dagarna som dom kommer.
Tvingade iväg mig till jobbet för att hälsa på vilket var jättejobbigt, men det gick bra i alla fall, jobbigt med alla kramar och så, men allt va som vanligt där.
Sedan har jag och Björn varit på Nordic Light och titta på modevisning som www.galagowear.com anordnat.
Det gick bra, kände inte så många där men fan vad energikrävande det är att träffa människor, men tror nästan att det är jobbigare för andra då det inte vet om/hur det ska kommentera eller vad de ska säga till oss.
Igår bjöd våran Micke Picke över oss då han åker till Portugal snart igen, så han en liten träff. Det va trevligt det med. Micke glöm inte, vi är bara ett samtal bort om du vill präta skit nån gång. ;)
Idag är det Dessis tur att ha sin 30 års fest, och imorrn Joel som fyller 17 år. Grattis på er båda.
Känns som att det blir mycket 30 års fester detta år och det känns dumt att inte närvara så jag ska kämpa mig till dessa partyn och försöka göra det bästa av det.
Det blidde ingen valp just nu men framöver hoppas jag på det.
Ja just fick en heltidslön från arbetgivaren, vilket jag gärna hade tacka och tagit emot men men ärlig som jag e ringer jag och säger till (vill då tillägga att man är fattig när man går på sjukkassn :/..... fy säger jag bara, man får inte va sjuk i Sverige då straffas man,känns det som)
Ja.. denna vecka har som sagt varit fullbokad, vilket jag hoppas att inte nästa vecka blir. Är helt slut i huvudet men vad gör man inte... Känns som att det blev för mycket inbokat, då jag vill vara närvarande på allt men kroppen inte riktigt vill det knoppen vill.
Så min plan nästa vecka är att SOVA/VILA....
Stress är de handbojor man bär runt hjärtat, så until next time stressa LUGNT
Olika läkarbesök + ett kennelbesök
Denna vecka har varit känslomässigt tuff som bara den. Vi har haft 3 läkarbesök i veckan, och ett kennelbesök har vi varit på i Västerås på www.kennelfloristas.com . Jätte trevlig och bra uppfödare. (tror ni inte att jag glömde väskan där, så nu måste vi åka till västerås imorrn med). Helt slut i huvudet blir jag av att åka bil !!
Läkar samtalen innebar att återvända till läkare och barnmorskor som vi träffat tidigare genom vår resa, och gå igenom vad som hänt och hur framtiden ser ut. Att återvända till lokaler och miljö där vi starta vår resa och där jag åkte in akut hela miljön va jobbig och jag fick ont i magen.
Jag trodde att jag skulle klara det bättre faktiskt, men får påminna mig själv om att det inte var så längesen allt hände.
Det är så svårt att veta vad som är bäst för framtiden och hur vi ska göra, får hoppas på att vi tar beslut som är bra för framöver.
Min Björn,min älskade fina Björn, du gör mig stark och klok,precis när jag behöver det.
Vet vad du ska säga och göra. Jag älskar dig så mycket ♥ ♥ ♥. Tillsammans är vi oslagbara och vi tar oss igenom det tuffaste två människor någonsin behöver göra tillsammans, har vi klarat detta så klarar vi nog vad som helst. Älskar dig
Här har ni ett ordspråk som jag gillar
"Barn är enastående varelser och det är vi som skall försöka efterlikna dem och inte tvärtom."
-Lone Bybkjaer
vilken vecka !
Dagarna flyter på och jag har gjort massor men ändå inget känns det som, varit och träffat psykolog och läkare, börjat motionera lite mer och tankarna har börjat skena in på att jag måste ta klivet in i att börja leva normalt. Vill inte fastna i detta samtidgt som jag inte vill släppa mina barn.
Jag är fortfarande inne i en "period" där jag stängt av mina känslor och det är skönt så att jag kan få återhämta mig lite.
Jag har varit iväg på besök hos olika personer under helgen, vilket jag "tvingat" mig till för jag vet att det är nyttigt i längden
Jag saknar min vardag och jag längtar/saknar mina barn, vilket jag alltid kommer att göra eftersom jag aldrig mera kommer få se dom.
Hemma just nu så plockar jag och donar och blir aldrig färdig med nått, men jag ska försöka bli "färdig" med allt så jag kan kan börja med mina barn tavlor snart. Vill verkligen göra iordning dom och gå igenom fotona.
Björn har kommit in i rutiner med jobbet har snart jobbat 2 veckor snart. Men jag saknar honom när han är borta. Jag sysselsätter mig från början till läggdags när B jobbar och jag blir helt slut. Har varit allt från att va barnvakt, hundvakt, städa mera städ mm.
Jag ska gå en lära mig sticka kurs med en "neo" kompis. i februari. Ska bli kul. Sen kanske jag och B får tillökning med en ny valp snart men liten Dvärg Pincher, vi får se. Jag behöver nått som gör mig glad och som jag får ta hand om känner jag. Så på lördag ska vi åka till en kennel och hälsa på och lära känna rasen lite.
På återseende, Va rädda om varann och uppskatta era barn, ha tålamod och va pedagogiska och gör roliga saker med dom :).
<3 <3 <3
Tack mina vänner !
För första gången så vet jag hur jag ska börja skriva. TACK alla fina vänner för presentkortet vi fick det betyder mycket för oss. Tack Johan som kom och lämna över det fick det i en kakburk ni ska få se bild. Så fort jag läser namnen på kortet så börjar jag gråta, har satt upp det på kylskåpet, det värmer att bara titta på det och se att vi har massor som tänker på oss, jag blir så rörd.
Fina ni är ♥
Denna vecka har B börjat jobba, körde iväg han nyss till tåget, men han har bara jobbat 1 dag och så helgen nu då.
Känns som en lagom start för oss båda, då jag varit rädd för att vara själv så många timmar och han tyckt det ska bli jobbigt att börja jobba igen, men båda vet att det är nyttigt för framtiden.
Jag klarar inte ens av att tänka på jobbet så får jag panik, men som sagt vi har helt två olika jobb, Björn jobbar i kök som kock och jag med människor. Orkar faktiskt inte tänka på andra och bemöta på ett proffsigt sätt än och då känns det fel att börja jobba. Ni som känner mig vet hur jag funkar i min proffesion.
Har lugnat cupcake bakandet då jag börja märkt att det satt sina spår så nu är det intensiv morgon runda med Tummis som gäller genom centralen upp mot torekällberget (fy fan för den backen) hoppas den gör nån nytta iaf.
Igår hade jag en intensiv dag. Börja med promenad, baka cupcakes till mina gäster som skulle komma förbi.Johan, Dessi med familj minus Petri, men han fick några cakes hemskickat.
När jag baka mina fina cupcakes så sätter jag på ugnen för uppvärmning,kör på med mitt bakande, när jag sen öppnar för att slänga in plåten ligger ett smält microlock där inne, ner till botten alltså det var helt smält. FYYYYYYYYYYYY, vad sur jag blir på mig själv och Björn bara skatta och skratta och fota självklart.
Han hade tjata om vi måste komma ihåg att köpa ett lock hur länge som helst och när jag äntligen gör det (dagen innan det smälte)... så glömmer jag den i ugnen. Vi har en kombinerad micro och ugn. Rekomenderas starkt till er som vill spara plats i ert kök. Men glöm inte locket när ni andvänder ugnen.
Dagen fortlöpte och på kvällen fick vi besök igen, helt slut deckade jag pang på två sekunder, men klockan va runt två så det va väll kanske inte så konstigt.
Annars har dagarna bara rullat på och jag har skjutit på mina känslomässiga saker till dagen efter och har fortfarande inte tagit tag i det.
Men det kommer väll det med, hoppas jag iallafall, men det är så konstigt för jag vill inte att det ska bli bättre på ett sätt i och med att det jag känner och upplever är ju mina barn och jag vill inte sluta känna dom!!
Jag missunnar inte andra barn men samtidigt är det ganska jobbigt att se, allt från en gravid kvinna till barnvagnar som vi hade och dom finns överallt. Jag är inte bitter eller så för jag önskar alla barn om dom nu vill ha det förståss. Men det känns bara i mitt ♥ , att vi vill ju också.
När jag ser och hör Björn med barn som vi har runt omkring oss speciellt Kevin och Nellie så ser jag vilken underbart fin pappa han hade blivit. Kan inte tänka mig en bättre far till mina barn. Älskar dig Björn.
Har lite läkar samtal och grejer veckan som kommer så skriver mer nästa helg, ska skriva minst 1 g i veckan iaf.
Va rädda om varann ♥ ♥ ♥
1/1 2012
Nyårsdagen: sovit väldigt lite men kan inte somna om. Det är första gången som jag bara går in det nya året med att endast känna likgiltighet. Vi var hos min fina pappa (the one and only) igår med Linda,Nellie, Micke och dogsen. Mirna jobba men kom över en snabbis med hennes kollegor verkar vara så ödmjuka och fina människor, jag förstår att du trivs trots arbetstiderna.
Jag hade typ ont i magen och ångest hela kvällen, skulle typ snittas nu och varje tillställning jag är på så saknar jag mina barn, känns som att jag inte är komplett liksom.
Jag försöker verkligen leva som vanligt och kämpa på men det är väldigt svårt.
Har stängt av mina känslor mer och mer på ett sett för att jag inte orkar gråta hela tiden samtidigt som jag inte kan sluta tänka på dom och drömmer om dom varje natt. Skulle vara skönt att gråta igen för det är jobbigt men skönt efteråt.
Livet känns orättvist och dystert och dagarna knallar på. Sekunder blir minuter som blir timmar som blir dagar,veckor,månader och ett nytt år bara sådär. Allt känns så fel, våra liv skulle delas med 3 barn,inte själva som vi gör nu.
Har inga förväntningar alls på året, jo en sak kanske att jag hoppas kunna leva med mindre smärta och sorg,samtidgt som jag inte vill det, för den smärta och sorg är mina barn och jag vill inte sluta känna dom.
Allt e så sjukt, och så paradoxalt, och jag hoppas få nån rätsida på det.
Noors rumskompis blir utskriven snart vi önskar Miriam med familj all lycka i framtiden, och hoppas kunna ses i sinom tid.
Måste också nämna Frida som gjorde ett minnesband och skicka iväg med Kina lyktor där bland fanns mina små änglars namn med, alla tre <3 <3 <3. Tack fina Frida med familj, det betyder jätte mycket och va jätte fint.
Med kärlek / Randa
