1/1 2012





Nyårsdagen: sovit väldigt lite men kan inte somna om. Det är första gången som jag bara går in det nya året med att endast känna likgiltighet. Vi var hos min fina pappa (the one and only) igår med Linda,Nellie, Micke och dogsen. Mirna jobba men kom över en snabbis med hennes kollegor verkar vara så ödmjuka och fina människor, jag förstår att du trivs trots arbetstiderna.

Jag hade typ ont i magen och ångest hela kvällen, skulle typ snittas nu och varje tillställning jag är på så saknar jag mina barn, känns som att jag inte är komplett liksom.
Jag försöker verkligen leva som vanligt och kämpa på men det är väldigt svårt.

Har stängt av mina känslor mer och mer på ett sett för att jag inte orkar gråta hela tiden samtidigt som jag inte kan sluta tänka på dom och drömmer om dom varje natt. Skulle vara skönt att gråta igen för det är jobbigt men skönt efteråt.

Livet känns orättvist och dystert och dagarna knallar på. Sekunder blir minuter som blir timmar som blir dagar,veckor,månader och ett nytt år bara sådär. Allt känns så fel, våra liv skulle delas med 3 barn,inte själva som vi gör nu.

Har inga förväntningar alls på året, jo en sak kanske att jag hoppas kunna leva med mindre smärta och sorg,samtidgt som jag inte vill det, för den smärta och sorg är mina barn och jag vill inte sluta känna dom.

Allt e så sjukt, och så paradoxalt, och jag hoppas få nån rätsida på det.

Noors rumskompis blir utskriven snart vi önskar Miriam med familj all lycka i framtiden, och hoppas kunna ses i sinom tid.

Måste också nämna Frida som gjorde ett minnesband och skicka iväg med Kina lyktor där bland fanns mina små änglars namn med, alla tre <3 <3 <3. Tack fina Frida med familj, det betyder jätte mycket och va jätte fint.

Med kärlek / Randa




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0