Känslomässigt utbränd eller vad heter det?
Ja, vet inte om jag skrivit om detta förr, jag läser inte mina inlägg när jag postat dom. Men jag känner att jag går 1000% hela tiden för att slippa tänka på vad som komma skall. Har tagit ledigt 14/10 då tjejerna fyller år <3 <3 <3.
Livet är tomt utan er, tänk att ni hade vart 2 år i år.. tiden går så fort, mycket fortare än jag vill att den ska gå, vill bar stoppa tiden till då ni fanns, fast det kunde vart lite ljusare stunder.
Jag vet varken ut eller in känslomässigt just nu, vet inte vad jag vill med mig själv eller vad jag ska göra i framtiden, hur mycket jag klarar av att känna av hur jag mår mm.
Tränar 5 dagar i veckan och jobbar är det jag känner mig tryggast med just nu, umgås med mina nära och kära.
Jag hoppas det kommer bli en fin dag 14 oktober och att pappa och mamma kan minnas er med glädje och tår i ögat kommer vi nog inte undan.
Blir så känslomässigt berörd när jag ser små spädbarn, och gravida kvinnor, livet känns såå orättvist.
Folk säger ff att jag är så stark och klok och vis, och förundras hur jag ff kan ha huvudet på skaft, det undrar faktiskt jag också.
Vet inte riktigt om jag är "frisk" eller så är jag det, och är det här milstolpen jag skulle komma till? är det här så jag kommer att må och känna resten av livet ?
Ja , tur att jag äntligen tog mig till en kurator, hoppas på nå sett att jag kan bli klokare genom att prata av mig, det visar väll sig.
Flytten är på intågande och jag är väll lite stressad över hur det kommer bli, trots att längtar och ser fram emot det något oerhört.
Håller er uppdaterade, bättre sen, då jag bestämt mig för att vara hemma mer i MIN EGNA lya :)
Peace out
Randa
Livet är tomt utan er, tänk att ni hade vart 2 år i år.. tiden går så fort, mycket fortare än jag vill att den ska gå, vill bar stoppa tiden till då ni fanns, fast det kunde vart lite ljusare stunder.
Jag vet varken ut eller in känslomässigt just nu, vet inte vad jag vill med mig själv eller vad jag ska göra i framtiden, hur mycket jag klarar av att känna av hur jag mår mm.
Tränar 5 dagar i veckan och jobbar är det jag känner mig tryggast med just nu, umgås med mina nära och kära.
Jag hoppas det kommer bli en fin dag 14 oktober och att pappa och mamma kan minnas er med glädje och tår i ögat kommer vi nog inte undan.
Blir så känslomässigt berörd när jag ser små spädbarn, och gravida kvinnor, livet känns såå orättvist.
Folk säger ff att jag är så stark och klok och vis, och förundras hur jag ff kan ha huvudet på skaft, det undrar faktiskt jag också.
Vet inte riktigt om jag är "frisk" eller så är jag det, och är det här milstolpen jag skulle komma till? är det här så jag kommer att må och känna resten av livet ?
Ja , tur att jag äntligen tog mig till en kurator, hoppas på nå sett att jag kan bli klokare genom att prata av mig, det visar väll sig.
Flytten är på intågande och jag är väll lite stressad över hur det kommer bli, trots att längtar och ser fram emot det något oerhört.
Håller er uppdaterade, bättre sen, då jag bestämt mig för att vara hemma mer i MIN EGNA lya :)
Peace out
Randa
