Mina ögon kan glittra,min mun kan le men .....
sorgen i mitt hjärta kan ingen se, tack Anna för dikten, fullträff, precis så jag känner... Du är duktig på att skriva, ska spara den och dela den här, hoppas det är ok.....
Vår mamma är så stark,
det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten
har vi sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter
kommer vi tassande på tå
Hon vet inte att vi är där
för att hjälpa henne att förstå
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta,
Vi vakar över vår starka mamma
som alltid bär med oss i sitt hjärta
Hon bär ett leende,
ett leende hon tror döljer.
Men genom himlens dörr
ser vi tårarna som följer
Vår mamma försöker att hantera döden
för att hålla oss kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När vi vakar över vår starka mamma
genom himlens öppna dörr,
försöker vi förklara att änglar skyddar oss nu
så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper,
eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår.
Vår starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
Kärlek till er min <3, skulle vilja gosa och pussa på er om bara för 1 gång.
Arbetstränar och står i helt slut på dagarna,men kämpar på, ska försöka om jag orkar att gå upp i halvtid fom 1/5.
Mycket och många planer framöver i sommar och hoppas på att det vi önskar göra kommer att gå som planerat.
* Kryssning med gamla goa 1/6.
* MysPys resa till Kroatien och bara va och pyssla om varann.
* Ny hund. Senast här vecka 30 (om jag räknat rätt). Namnförslag ?
* Mitt stora feta 30 års party ;) i sept...
* Sedan självklart lite smått och gott under resans gång.
Jag orkar inte med mera motgångar faktiskt så nu hoppas vi och försöker se ljuset i den mörka tunneln, har nått rock bottom eller vad det heter, så det kan inte bli värre känns det som......
Peace and Love
Längesen sist
Ja det har nu gått ett tag sen jag blogga sist.. Hänt massor, jag har nämligen börjat arbetsträna är helt slut efter arbets passen men det går ok... Jag är på jobbet 3 timmar om dagen.. Helt sjukt vad något (alltså jobbet) som var min vardag och bara flöt på nu kan vara så tungt och tufft att ta in.
Känner mig inte alls som samma människa :/... Saknar pigga och glada och "oskadade" Randa.
Får hoppas att jag kommer igång inom snar framtid och att det flyter på igen.
Vad gäller träningen har jag kört på fram till i fredags då jag kom av mig helt pga att jag blev dålig och då fö´ll allt med kosten också :/... Kan ju bero på att varken min vikt eller mått minskat :(.. trots all ambitös träning.
Men skam den som ger sig, ska försöka komma igång igen denna vecka.
Igår va jag och Björn hos läkare och fick lite jobbiga besked ang. vår framtid när det gäller barn.. det är inte hopplöst men svåra och tuffa beslut finns ev att göra i framtiden.
Livet.... aaa som sagt ÄR så jävla orättvist och jag blir så ledsen och mållös och känner mig sååå tom inuti, vi var såååå nära och mina små änglar fanns vid mig t.o.m... Jag är inte arg på er ett dugg, älskar er över allt annat.. Saknaden gör ont när den blir så påmind som igår.
Så trött på alla som är gravida hit och gravida dit (missförstå mig rätt,missunnar ingen barn)... och sprider det så tidigt, man vet aldrig vad som händer och det blir bara jobbigare ju mer man har förberett sig och planerat. Men jag hoppas att det går vägen för andra och att dom slipper gå igenom det jag och Björn gjorde.
Jag försöker kämpa och leva vidare men det kommer stunder då det är så svårt att orka bry sig om andra eller jobb mm mm. Jag vill helst bara sova bort allt just nu eller slippa undan på nå sett.. Vakna och poff så är livet lättare helt plötsligt.. men som vi alla vet så är det en dröm, kommer aldrig ske... vet inte hur jag ska tygla och styra upp livet igen.
Vill ju kunna känna glädje rakt igenom,samma gäller skratt och samtal mm. Det enda som jag kan känna rakt igenom just nu är sorg och det är jobbigt, men om det är nån som vill ha förståelse när det gäller sorg... bring it on....
Hoppas på att nästa inlägg blir roligare... Men detta är min bisarra vardag just nu.
Randa
