Semester snart.....
Ja, snart är vi helt lediga tillsammans, varav en blir till Kroatien, som nu äntligen är bokat och klart. TACK till er som bidrog till resan.
Tack Bästa svärföräldrarna i världen för natten vi fick på Görvälns slott super mysigt var det.
Ja mycket händer på 2 veckor :).
Har träffat en PT på world class som visat mig att jag orkar visst lyfta mer än jag trodde :),intressant och nyttigt. Skönt att få lite nya ideer mm.
Återigen firade vi midsommar hos Björns moster med familj i viksberg, det var jätte trevligt och så skönt att Tummis kan vara med och dessutom uppföra sig exemplariskt. Vi åt midsommar lunch och dansa runt stången och avsluta med hemmagjort lyckohjul :) och grillning... Så trevligt så. Känns som att det får bli en tradition som vi hakar på, andra året i rad vi firar med dom.
Det är klart man får minnen hela tiden, förra året till midsommar hade jag och Björn fått veta att vi vänta barn.. det var en så lycklig tid.Som jag saknar så mycket. Vi var så stolta.
Tankarna snurrar varje dag och det är svårt att bara koppla av helt och hållet.
Ibland känner jag att det är taskigt och fel att vara glad och att "släppa" taget för en liten stund och det är svårt att jobba bort den känslan.
Skulle vilja orka ta mig igenom barnens kort och så men det tar emot varje gång... och så vill jag göra det ihop med Björn men vi har liksom kört fast när det gäller korten.
Försöker hålla mig sysselsatt med massa annat som festen, valpen som jag verkligen längtar och ser fram emot och lite annat smått och gått. Dessutom så börjar jag jobba 75% fom 1 juli.
Men här får ni lite kort från slottet och på valpen som nu är 3 veckor iaf. :)
Lyxig säng sååå skön
Fönster igenom badrummet precis intill badkaret :)
Lillfisen 2 veckor (gissar jag att hon e på bilden)
Livskriser/realistisk ! + Valpen 1 vecka
Denna vecka har jag drömt mycket om tjejorna och jag tror jag har kommit ett ytterligare steg framåt på något sett. Drömde att Noor låg kvar på neo och att jag och Björn stängt av bara för att vi inte orkade mer, och när vi tillslut mötte henne så var hon som ett "vanligt" barn i storlek och liknade min systerdotter, bara ljusare och brunt rakt hår :) . Det var mysigt att få ha henne i drömmen en stund, men jobbigt att vakna :/.
Mycket händer runt omkring och livet känns verkligen annorlunda.
En kär morbror är svårt sjuk, och han åkte in i samband med att vi åkte in förra året men det är inte förrän senaste månaden jag orkat hälsa på honom. Mina tankar går till han och familjen varje dag.
Igår fick jag till mig att en bekant förlorat sin partner !! Hemskt och tråkigt så plötsligt. Vila i Frid.
Detta triggar igång mycket inom mig känslomässigt, tänker mer på barnen och livet mm.
Sen kommer vi till alla kommentarer som gör mig mållös och undrar hur mycket människor tänker, tänker dom överhuvudtaget, har dom den kapaciteten!!! Dom kan i allafall inte varit med om en kris i livet. (drygt jag vet).
Vi alla har varit med om olika saker, olika betungande kriser, men när folk skriver gud va stark du är, vad menas med det ? Vad ska jag göra, lägga mig ner och dö ? börja skära mig ? vad ? .... Jag har valt att leva och då gör jag det bästa av att kunna må så bra som möjligt och jag tar ett steg i taget, och jag bryter ihop och kommer igen och bryter ihop och kommer igen och då lite starkare och så vidare. Det svider och gör ont som f*n, men det går.
Sen finns ju alltid förnekelse människan, dom tror jag igentligen mår sämst. Tackar dom högre makter att jag inte är en sån person ,fylld med ångest.
Nästa kommentar är : Du är inte värd detta ???!!! Har lust att dra av varenda hårstrå på mitt huvud. Finns det någon människa som är värd att få cancer, att förlora sin partner, att förlora sina föräldrar helt plötsligt, att förlora sina barn ? Enligt mig NEJ det finns det inte. Sluta skriv så, blir galen.
När kriser uppstår nära en eller man går igenom det själv så blir man mer rädd om livet och sina när och kära, helt förståligt, men vad som också är sant är att detta med att tänka så är kortvarigt,ju längre tid som går desto mer trappar man av dom tankarna och man börjar "slappa" igen och tjafsa eller vad man nu än gör.
Detta tror jag är nyttigt för livet är så.... Det ÄR inte en dans på rosor eller bara sång och fågelkvitter. Så skulle du ha nått otalt som du inte hinner reda ut!! so be it, thats life, Det jag vill säga är väll igentligen, att vi kan inte gå och va förberedda för allt livet har att ge eller ta av oss. Det tycker jag är bra, hade jag vetat vad som väntade oss, vet jag inte om jag hade stått ut.
Finns så mycket mer att skriva om detta, men snart ska jag gå och jobba så, det kommer väll en annangång.
Randa
Valpen 1 vecka gammal
Bild på lillfisen 3 dagar gammal
Valpen är äntligen född :)
Vi har funderat kring namn och så, får se vad uppfödaren hittar på för nått,kanske kan kombinera nått från det, om inte så tycker Björn att hon ska heta Lazee. Vi får väll se vad det blidde.
På jobb fronten kämpas det på, går som en berg och dal bana känslomässigt, planen är att va tillbaka i tjänst 100% i september. Men tar en dag i taget nu så får vi se hur det går och hoppas det går bra.
Semesterplanerna börjar smidas och Kroatien (Makarska) väntar framöver ska bli skönt att vila,sola och bada med älsklingen och säkert äta gott också, och så Riga såklart för införsel av alkohol till min 30 års dag.
Blir nog nån trip ner till skåne också,ska ni se.
Full rulle.
Mamma älskar er och finns med er i mina tankar varje minut varje dag ♥♥♥
Jobbat snart 2 månader
Trots att jag jobbar i en annan grupp så stöter man på folk här och där !
Bor ju i samma stad dessutom, det är väll nackdelen.
Personligen och privat så känns det lättare, men jobbet just nu tar mycket energi.
Jag kommer efter sommaren få nya arbetsuppgifter och det känns skönt att börja med nå nytt och helt nya brukare som jag och en kollega kommer starta upp och sen skicka vidare till grupper där andra boendestödjare tar över och fördjupar sig i dom.
Längtar såå efter lilla valpen, håller sten koll på uppfödarens sida varje dag, dom ska nämligen födas inom 1 vecka... och jag skulle vilja att den veckan går fort fort :), ska bli spännande.
Mina Änglar jag saknar er varje dag, går inte en enda timma utan att mina tankar finns hos er, hoppas ni har det bra och jag vet att det finns andra där som tar hand om er. Puss på er.
Har den senaste veckan reflekterat över att jag inte längre är rädd för döden, jag menar att skulle det hända nått så får jag det bra där med, med mina barn, så både livet och döden känns helt ok.
Innan har jag nog känt att jag vill inte dö för tidigt, att jag vill hinna göra saker mm, och det vill jag fortfarande men inte med samma rädsla för att inte innan.
Randa
Ja, Hur går man vidare....... ?
Alla människor har väll sina livskriser och tacklar dom på olika sett, men när jag träffar på folk och dom läst bloggen så kommer det över mig att det är nog bland det värsta man kan råka ut för i livet och då får jag som rysning genom kroppen och blir väldigt känslomässig.... Tror jag har förträngt allt ett tag för att leva vidare och jag vill inte känna och tänka, men som denna kväll bryter jag ihop då och jag känner och saknar och vill krama och pussa.. men det går ju inte,får så ont. Vill verkligen att mina barn ska komma tillbaka, dom hann ju inte ens börja leva.
Sommaren kommer och massor planeras, känns som att jag fyller den med massa göra, får se hur mycket jag orkar, jag vill igentligen inte nånting så fort jag tänker efter för jag hade inte planerat att mitt liv skulle vara såhär, jag skulle inte jobba, jag skulle inte resa, jag skulle inte skaffa en till hund nu (trots att jag är glad över att jag gör det jag gör) men det skulle ju inte va såhär.....
Utan jag skulle va mamma till tre små tjejer, dom finaste i världen, vi skulle flytta till större, vi skulle mysa med dom och gå upp 1 g i timmen, vi skulle ha kräk på oss och tvättmaskinen skulle gå i ett, det var ju verkligen min tur nu, va fan hände ?!!! usch jag har verkligen ingen bra kväll... den va bra fram tills jag kom hem från träningen, sen vet jag inte vad som hände.
Jag är så skör och rutinbunden känner jag, och minsta grej som händer som jag inte räknat med blir jag stressad och orolig, hoppas det går över med tiden för jag orkar inte med det annars.
Har kommit underfund med att "Randa" finns inte längre på sätt och vis, jag kommer aldrig någonsin bli mig själv igen, jag är skadad för livet och måste lära mig att leva med det och hur gör jag det? Leva med att känna mig sårad hela tiden ,även när jag skrattar och ler och är social ? A det lär ju livet visa mig om jag inte kommer på det själv.
Har börjat jobba 50% och det känns bra men jag måste hålla ihop mig och det är jobbigt, jag är helt slut när jag kommer hem, fy, måste sova middag, för att orka med kvällen, får nog skynda långsamt när det gäller jobbet.
Återigen TACK för alla tankar och stöd vi fått allt från er underbara sjukhuspersonal till vänner familj ,släkt. Vi har tur som har er.
KRAAAAAM på er
Mina ögon kan glittra,min mun kan le men .....
sorgen i mitt hjärta kan ingen se, tack Anna för dikten, fullträff, precis så jag känner... Du är duktig på att skriva, ska spara den och dela den här, hoppas det är ok.....
Vår mamma är så stark,
det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten
har vi sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter
kommer vi tassande på tå
Hon vet inte att vi är där
för att hjälpa henne att förstå
Lika ändlöst som strandens vågor
och hennes smärta,
Vi vakar över vår starka mamma
som alltid bär med oss i sitt hjärta
Hon bär ett leende,
ett leende hon tror döljer.
Men genom himlens dörr
ser vi tårarna som följer
Vår mamma försöker att hantera döden
för att hålla oss kvar.
Men alla som känner henne vet
att det är den enda möjlighet hon har.
När vi vakar över vår starka mamma
genom himlens öppna dörr,
försöker vi förklara att änglar skyddar oss nu
så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper,
eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår.
Vår starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.
Kärlek till er min <3, skulle vilja gosa och pussa på er om bara för 1 gång.
Arbetstränar och står i helt slut på dagarna,men kämpar på, ska försöka om jag orkar att gå upp i halvtid fom 1/5.
Mycket och många planer framöver i sommar och hoppas på att det vi önskar göra kommer att gå som planerat.
* Kryssning med gamla goa 1/6.
* MysPys resa till Kroatien och bara va och pyssla om varann.
* Ny hund. Senast här vecka 30 (om jag räknat rätt). Namnförslag ?
* Mitt stora feta 30 års party ;) i sept...
* Sedan självklart lite smått och gott under resans gång.
Jag orkar inte med mera motgångar faktiskt så nu hoppas vi och försöker se ljuset i den mörka tunneln, har nått rock bottom eller vad det heter, så det kan inte bli värre känns det som......
Peace and Love
Längesen sist
Ja det har nu gått ett tag sen jag blogga sist.. Hänt massor, jag har nämligen börjat arbetsträna är helt slut efter arbets passen men det går ok... Jag är på jobbet 3 timmar om dagen.. Helt sjukt vad något (alltså jobbet) som var min vardag och bara flöt på nu kan vara så tungt och tufft att ta in.
Känner mig inte alls som samma människa :/... Saknar pigga och glada och "oskadade" Randa.
Får hoppas att jag kommer igång inom snar framtid och att det flyter på igen.
Vad gäller träningen har jag kört på fram till i fredags då jag kom av mig helt pga att jag blev dålig och då fö´ll allt med kosten också :/... Kan ju bero på att varken min vikt eller mått minskat :(.. trots all ambitös träning.
Men skam den som ger sig, ska försöka komma igång igen denna vecka.
Igår va jag och Björn hos läkare och fick lite jobbiga besked ang. vår framtid när det gäller barn.. det är inte hopplöst men svåra och tuffa beslut finns ev att göra i framtiden.
Livet.... aaa som sagt ÄR så jävla orättvist och jag blir så ledsen och mållös och känner mig sååå tom inuti, vi var såååå nära och mina små änglar fanns vid mig t.o.m... Jag är inte arg på er ett dugg, älskar er över allt annat.. Saknaden gör ont när den blir så påmind som igår.
Så trött på alla som är gravida hit och gravida dit (missförstå mig rätt,missunnar ingen barn)... och sprider det så tidigt, man vet aldrig vad som händer och det blir bara jobbigare ju mer man har förberett sig och planerat. Men jag hoppas att det går vägen för andra och att dom slipper gå igenom det jag och Björn gjorde.
Jag försöker kämpa och leva vidare men det kommer stunder då det är så svårt att orka bry sig om andra eller jobb mm mm. Jag vill helst bara sova bort allt just nu eller slippa undan på nå sett.. Vakna och poff så är livet lättare helt plötsligt.. men som vi alla vet så är det en dröm, kommer aldrig ske... vet inte hur jag ska tygla och styra upp livet igen.
Vill ju kunna känna glädje rakt igenom,samma gäller skratt och samtal mm. Det enda som jag kan känna rakt igenom just nu är sorg och det är jobbigt, men om det är nån som vill ha förståelse när det gäller sorg... bring it on....
Hoppas på att nästa inlägg blir roligare... Men detta är min bisarra vardag just nu.
Randa
snart April
Ja nu har jag fått pausa mitt tränande men står inte ut så nu struntar jag i det och kör på imorrn igen, är väldigt nere just nu, och det är extremt jobbigt....
Jag trodde det var på väg till det bättre för ett par veckor sen men så får vi ETT tråkigt besked och allt rasar igen... Skönt att ha lill syrran som kom och hämta Tummis så jag bara kunde tycka synd om mig själv en kväll...
Tur att jag och Björn har varann, vi är starka ihop. Det är också skönt, men han jobbar heltid plus lite till och det känns då jag inte kommit igång än.
Nu så börjar jobbet igen ska arbetsträna hela april. Så nu blir det fokus på träning och jobba.. sen har vi läkar samtal så får vi se hur det blir framöver.
Ikväll va jag ute med Tummis och la uppletande ruta... hon va såå duktig, hon har inte tränat på länge, hitta alla föremål, tom en som jag glömde bort fina Tummis.
Första kullen från coldwinds är födda för i år dvs... I-kullen, jättesöta www.coldwinds.se .... Hoppas det går bra för J kullen också.
Manisk träning eller nått
Ja, som ni förstår av rubriken så har jag börjat träna... på friskis. Känns bra att ha kommit igång. Går 1 g om dagen på något av deras pass ibland blir det 2 ggr :).
Snart börjar jag jobba eller arbetsträna 2 tim/dag för att senare trappa upp, ska bli skönt att få en normal lön snart igen.
Dagarna rullar på typ som en bergodal bana... När jag tränar ibland så kommer tårarna och då fortsätter jag träna, när jag handlar ibland blir det detsamma osv... får väll va så ett tag.
Men jag försöker så gott jag kan att göra vardagliga saker trots det.
Längtar så efter valpen som inte ens e född :).... Ska bli så myspys med en liten puppie, Tummis fyller 7 år i april, den gamla räven, hoppas hon får hänga med ett tag till. Hon blir lätt stel i benet men det är ingen fara, så länge det stannar där.
Livet känns så ORÄTTVIST, överallt.. var jag än är eller tittar så är folk gravida.. ÄR inte bitter bara jävligt svartsjuk, och så känner jag mig så förtvivlad och förvirrad..... att vi skulle ju också ha barn hemma nu inte va förälder till 3 barn vi inte fick med oss hem.
Ja.... livet är underligt ibland och vi människor är starka som överlever då jag många gånger trodde att jag skulle dö för det har gjort så ont i mig att det går inte att beskriva.
Ta hand om varann
Randa
Framåt + 3 bilder
Ja, nu har vi varit på Yasuragi, det va såååå skönt, gick runt i deras yukata hela dagarna och beehövde inte bry sig om vad vi skulle ha på oss :).... även under middagarna. Vi hade en egen kock ena kvällen, det va najs, han laga maten framför oss :).
Vi prova på Yoga, klangresa, och zenmeditation. Det va också en upplevelse. Trodde inte Yoga skulle vara så svårt eller ta så mycket som det gjorde. Hade lite träningsvärk dagen efter. Meditationen var svår = hålla tankar borta och fokusera på andning är första steget, ska öva på det, klangresa var bara att ligga och lyssna på en berättelse medans hon klanga på olika saker :), jag somna till och börja andas högt så Björn fick putta till mig hahaha.
Känns verkligen som att livet börjar om igen och det är med skräck blandad förtjusning det gör det.
Mina barn finns i mina tankar varje dag går inte en dag utan dom vid min sida, allt jag gör är tillsammans med er, hoppas ni hör och förstår det, mamma pratar med er nu bara er.
Vi älskar er våra små,kära,finaste,underbaraste, skapelser på denna jord, ni fick inte leva länge men ni tog era andetag på denna jord och kämpade på så otroligt bra, Pappa och jag är så stolta över er. Vi var tvungna att släppa er vidare, kunde inte tvinga er kämpa vidare då era kroppar inte orkade. Ni är det bästa vi skapat ihop och ingen, ingen kommer någonsin ta er plats,aldrig någonsin. Vi älskar nu och föralltid. ♥ ♥ ♥
På tisdag ska jag träffa en sjukgymnast på Hälsoenheten och jag hoppas kunna börja träna snart... 10 kg minus är mitt mål :/... får se hur bra det går.... Jessie på tisdag, direkt efter hälsoenheten så kör vi :).. typ vid elva.
Idag ska det bli utgång med några vänner ska bli trevligt.
Jasmine 14/10-11
Noor 27/10-11
Elmina 20/10-11
R.I.P
Våra hjärtan
Randa
Insidan och utsidan
Ja, det har nu gått mer än en vecka sen jag skrev, livet går vidare och jag kämpar och försöker göra mitt bästa med att vara social och va som alla andra.
Det går bra men insidan är inte samma som min utsida. Mina ögon kan glittra, min mun kan le men sorgen i mitt hjärta kan ingen se..... så känner jag ofta.
Tänk att jag försöker och blir övertalad till att komma ut och det som skrämmer mig mest blir jag utsatt för varje gång, men så är mitt liv nu och det känns jobbigt, men samtidigt känner jag mig jätteduktig som tagit mig ut.
Jag hoppas det förändras snart och att människor runt oss inte alltid behöver prata om allt som hänt eller vara osäkra på hur det ska bemöta oss.
Jag och Björn är dom samma som innan, trots allt.
På onsdag drar vi till Yasuragi, ska bli skönt att komma iväg och vila.
Lite kort idag men ändå..... skriver mer i veckan igen...
Randa
Något att hoppas på....
..... heter boken jag fått av en kär vän Nettan. Du har alltid kunna ge "rätt" hjälp genom en bok eller text som gjort att jag börjat gråta :/ både jobbiga tider eller lyckliga stunder. Vi har ju inte haft jätte mycket kontakt dom senaste åren men det kan ju ändras framöver.
"Vi har inte kännt att någon brytt sig för mycket, men vi har blivit ledsna över att vissa inte brytt sig"
"Va försiktiga med orden, eftersom vi tar till oss dom på olika sätt"
"Sorgarbete handlar om att fokusera på det som var, så att vi orkar vara i det som är - och få livsmod och hoppinför det som kommer".
Citat från boken som passar in så perfekt.
Helgen som gick blev mysig och trevlig, i lördags var vi hos fina Jessie och Oyfin med Petri och Dessi och fick god mat, titta med ett halft öga på melodifestivalen och snacka skit. Najs :)...
Söndag lagade B mat och vi bjöd våra föräldrar och syskon på god mat och pappa hade tårta med sig, gött gött.
Har varit jätte stressad över ett rehab möte som blev avklarat igår, skönt för jag har sovit dåligt och varit nervös över att dom inte kommer lyssna på mig, men det gjorde dom. Skulle jag få välja helt själv så skulle jag vilja vara hemma hela tiden och inte ta tag i det där med jobb alls. Men så är ju inte verkligheten. Och nu vet jag ungefär hur min framtid ser ut jobbmässigt iaf.
Så denna vecka har jag inte orkat med så mycket för att jag bara gått och väntat på mötet, som äntligen är över och nu kan jag pusta ut.
Hörs och ses Randa
NER och UPP !!
Helgen som gick var något av den värsta jag varit med om sen vi kom hem, avbokade ett läkarsamtal denna vecka för jag vill bara vila bara vila, tacka gud för vänner/systrar i nöd och att jag har vettiga sådana.
Veckan har som sagt varit lugn och sansad och det har varit skönt, så skönt.
Har läkarsamtal nästa vecka jag hoppas det kommer gå bra och att dom lyssnar på mig.
Denna vecka i tisdags fick jag och Björn så underbart samtal av läkare och barnmorska och jag är så tacksam över att ha fått träffa och ha dessa personer runt omkring mig, dom jobbar verkligen innerligt för vårt bästa och det känns rakt in i hjärtat. Tusen tack för/till er, ni vet vilka ni är. Den dagen var den BÄSTA jag haft sen vi kom hem.
Förstår ni hur dagarna svajar för mig, upp och ner. Jag hoppas att ni mina Änglar förstår att ni ALLTID,ALLTID kommer finnas i mammas hjärta och jag glömmer er ALDRIG någonsin, oavsett hur eller vad jag än gör.
Jag och er pappa kommer alltid dela er och ha er i våra hjärtan.
Och idag torsdag träffade jag underbara,fina generösa,duktiga,omtänksamma,stor hjärtade, mamman Dessi.
Gud va jag imporneras av dig, tränar, tar hand om 3 barn,lämnar, hämtar, tvättar,matar och allt med glimten i ögat. Hoppas jag blir sån i framtiden ;)... Du gav mig bra och positiv energi och så har jag inte känt att jag fått av nån på länge,Tack för det. Dina barn är så fina alla tre, självklart du och Petri också ;) (om ni nu blev avis)
Längtar såå efter valpen till våren, Maria uppfödaren känns så bra och hennes hundar är fin fina. 2 kullar på väg
ena paret heter Sting och Irma det blir en I kull och andra Elmer och Ester och det blir J kull.
Björn och jag skulle helst vilja ha från Ester och Elmers kull, men det betyder att vi får vänta längre då. Vi får se hur det blir.
"En del människor tror att hålla ut gör en stark, men ibland är det att släppa taget"
-Johann Wolfgang von Goethe
Tror jag lever lite med att hålla ut men det känns som att jag snart är på väg att släppa lite på det, men jag verkar vara rädd för det- för att inte svika - känna ångest -glömma mm mm.
Ta hand om varann så hörs vi
Randa
Trött, Nere, ONT
Ja, tog slut på mig förra veckan tror jag eller så har jag bara kommit till ett nytt steg i allt det här !!
Jag har mått såå dåligt så dåligt, har haft ont i hjärtat hela veckan och värk i stort sett i hela kroppen.
Fattar inte vad det är för nått och orkar inte göra nått åt det heller.
Jag har kort stubin och orkar inte vara den förstående eller kloka eller nått annat för den delen.
Vill bara låsa in mig och få va ifred utan massa möten inbokat så som läkarbesök mm...
Tror igentligen att jag skulle vilja bryta ihop riktigt ordentligt och bara skrika men orkar inte ens det heller.
Har stängt av ganska länge nu och håller humöret uppe men det kanske inte går att göra det så länge till nu, jag vet inte.
Den enda som får mig att må något bättre än min finaste Tummis, jag stöter bort Björn när det gäller att prata om allt och jag vet att det är fel men vet inte hur jag ska göra, det är ju jobbigast att prata med honom.
Fasar för att läkarna ska tvinga mig jobba snart, som sagt vill bara vara ifred och slappna av i att jag får sörja ifred.
Har haft kontakt med en kennel, www.coldwinds.se , hon verkar ha fina hundar och jag hoppas på nån hund framöver.
- Saknad är något jag alltid kommer ha inom mig
Full fart hela veckan !!!
Veckan starta med samtal hos shrinken, det var längesen jag grät så mycket som jag gjorde den dagen!
"Tränar" på att göra saker, tror det blev lite fel, ni kommer förstå när ni läser vidare. Psykologen sa att det är ju ok att avboka men försök gör 1 sak i veckan som du planerat in.. mmm visst jag är ju så dålig på att avboka, så inga mer planer känns det som. Skönare att ta dagarna som dom kommer.
Tvingade iväg mig till jobbet för att hälsa på vilket var jättejobbigt, men det gick bra i alla fall, jobbigt med alla kramar och så, men allt va som vanligt där.
Sedan har jag och Björn varit på Nordic Light och titta på modevisning som www.galagowear.com anordnat.
Det gick bra, kände inte så många där men fan vad energikrävande det är att träffa människor, men tror nästan att det är jobbigare för andra då det inte vet om/hur det ska kommentera eller vad de ska säga till oss.
Igår bjöd våran Micke Picke över oss då han åker till Portugal snart igen, så han en liten träff. Det va trevligt det med. Micke glöm inte, vi är bara ett samtal bort om du vill präta skit nån gång. ;)
Idag är det Dessis tur att ha sin 30 års fest, och imorrn Joel som fyller 17 år. Grattis på er båda.
Känns som att det blir mycket 30 års fester detta år och det känns dumt att inte närvara så jag ska kämpa mig till dessa partyn och försöka göra det bästa av det.
Det blidde ingen valp just nu men framöver hoppas jag på det.
Ja just fick en heltidslön från arbetgivaren, vilket jag gärna hade tacka och tagit emot men men ärlig som jag e ringer jag och säger till (vill då tillägga att man är fattig när man går på sjukkassn :/..... fy säger jag bara, man får inte va sjuk i Sverige då straffas man,känns det som)
Ja.. denna vecka har som sagt varit fullbokad, vilket jag hoppas att inte nästa vecka blir. Är helt slut i huvudet men vad gör man inte... Känns som att det blev för mycket inbokat, då jag vill vara närvarande på allt men kroppen inte riktigt vill det knoppen vill.
Så min plan nästa vecka är att SOVA/VILA....
Stress är de handbojor man bär runt hjärtat, så until next time stressa LUGNT
Olika läkarbesök + ett kennelbesök
Denna vecka har varit känslomässigt tuff som bara den. Vi har haft 3 läkarbesök i veckan, och ett kennelbesök har vi varit på i Västerås på www.kennelfloristas.com . Jätte trevlig och bra uppfödare. (tror ni inte att jag glömde väskan där, så nu måste vi åka till västerås imorrn med). Helt slut i huvudet blir jag av att åka bil !!
Läkar samtalen innebar att återvända till läkare och barnmorskor som vi träffat tidigare genom vår resa, och gå igenom vad som hänt och hur framtiden ser ut. Att återvända till lokaler och miljö där vi starta vår resa och där jag åkte in akut hela miljön va jobbig och jag fick ont i magen.
Jag trodde att jag skulle klara det bättre faktiskt, men får påminna mig själv om att det inte var så längesen allt hände.
Det är så svårt att veta vad som är bäst för framtiden och hur vi ska göra, får hoppas på att vi tar beslut som är bra för framöver.
Min Björn,min älskade fina Björn, du gör mig stark och klok,precis när jag behöver det.
Vet vad du ska säga och göra. Jag älskar dig så mycket ♥ ♥ ♥. Tillsammans är vi oslagbara och vi tar oss igenom det tuffaste två människor någonsin behöver göra tillsammans, har vi klarat detta så klarar vi nog vad som helst. Älskar dig
Här har ni ett ordspråk som jag gillar
"Barn är enastående varelser och det är vi som skall försöka efterlikna dem och inte tvärtom."
-Lone Bybkjaer
vilken vecka !
Dagarna flyter på och jag har gjort massor men ändå inget känns det som, varit och träffat psykolog och läkare, börjat motionera lite mer och tankarna har börjat skena in på att jag måste ta klivet in i att börja leva normalt. Vill inte fastna i detta samtidgt som jag inte vill släppa mina barn.
Jag är fortfarande inne i en "period" där jag stängt av mina känslor och det är skönt så att jag kan få återhämta mig lite.
Jag har varit iväg på besök hos olika personer under helgen, vilket jag "tvingat" mig till för jag vet att det är nyttigt i längden
Jag saknar min vardag och jag längtar/saknar mina barn, vilket jag alltid kommer att göra eftersom jag aldrig mera kommer få se dom.
Hemma just nu så plockar jag och donar och blir aldrig färdig med nått, men jag ska försöka bli "färdig" med allt så jag kan kan börja med mina barn tavlor snart. Vill verkligen göra iordning dom och gå igenom fotona.
Björn har kommit in i rutiner med jobbet har snart jobbat 2 veckor snart. Men jag saknar honom när han är borta. Jag sysselsätter mig från början till läggdags när B jobbar och jag blir helt slut. Har varit allt från att va barnvakt, hundvakt, städa mera städ mm.
Jag ska gå en lära mig sticka kurs med en "neo" kompis. i februari. Ska bli kul. Sen kanske jag och B får tillökning med en ny valp snart men liten Dvärg Pincher, vi får se. Jag behöver nått som gör mig glad och som jag får ta hand om känner jag. Så på lördag ska vi åka till en kennel och hälsa på och lära känna rasen lite.
På återseende, Va rädda om varann och uppskatta era barn, ha tålamod och va pedagogiska och gör roliga saker med dom :).
<3 <3 <3
Tack mina vänner !
För första gången så vet jag hur jag ska börja skriva. TACK alla fina vänner för presentkortet vi fick det betyder mycket för oss. Tack Johan som kom och lämna över det fick det i en kakburk ni ska få se bild. Så fort jag läser namnen på kortet så börjar jag gråta, har satt upp det på kylskåpet, det värmer att bara titta på det och se att vi har massor som tänker på oss, jag blir så rörd.
Fina ni är ♥
Denna vecka har B börjat jobba, körde iväg han nyss till tåget, men han har bara jobbat 1 dag och så helgen nu då.
Känns som en lagom start för oss båda, då jag varit rädd för att vara själv så många timmar och han tyckt det ska bli jobbigt att börja jobba igen, men båda vet att det är nyttigt för framtiden.
Jag klarar inte ens av att tänka på jobbet så får jag panik, men som sagt vi har helt två olika jobb, Björn jobbar i kök som kock och jag med människor. Orkar faktiskt inte tänka på andra och bemöta på ett proffsigt sätt än och då känns det fel att börja jobba. Ni som känner mig vet hur jag funkar i min proffesion.
Har lugnat cupcake bakandet då jag börja märkt att det satt sina spår så nu är det intensiv morgon runda med Tummis som gäller genom centralen upp mot torekällberget (fy fan för den backen) hoppas den gör nån nytta iaf.
Igår hade jag en intensiv dag. Börja med promenad, baka cupcakes till mina gäster som skulle komma förbi.Johan, Dessi med familj minus Petri, men han fick några cakes hemskickat.
När jag baka mina fina cupcakes så sätter jag på ugnen för uppvärmning,kör på med mitt bakande, när jag sen öppnar för att slänga in plåten ligger ett smält microlock där inne, ner till botten alltså det var helt smält. FYYYYYYYYYYYY, vad sur jag blir på mig själv och Björn bara skatta och skratta och fota självklart.
Han hade tjata om vi måste komma ihåg att köpa ett lock hur länge som helst och när jag äntligen gör det (dagen innan det smälte)... så glömmer jag den i ugnen. Vi har en kombinerad micro och ugn. Rekomenderas starkt till er som vill spara plats i ert kök. Men glöm inte locket när ni andvänder ugnen.
Dagen fortlöpte och på kvällen fick vi besök igen, helt slut deckade jag pang på två sekunder, men klockan va runt två så det va väll kanske inte så konstigt.
Annars har dagarna bara rullat på och jag har skjutit på mina känslomässiga saker till dagen efter och har fortfarande inte tagit tag i det.
Men det kommer väll det med, hoppas jag iallafall, men det är så konstigt för jag vill inte att det ska bli bättre på ett sätt i och med att det jag känner och upplever är ju mina barn och jag vill inte sluta känna dom!!
Jag missunnar inte andra barn men samtidigt är det ganska jobbigt att se, allt från en gravid kvinna till barnvagnar som vi hade och dom finns överallt. Jag är inte bitter eller så för jag önskar alla barn om dom nu vill ha det förståss. Men det känns bara i mitt ♥ , att vi vill ju också.
När jag ser och hör Björn med barn som vi har runt omkring oss speciellt Kevin och Nellie så ser jag vilken underbart fin pappa han hade blivit. Kan inte tänka mig en bättre far till mina barn. Älskar dig Björn.
Har lite läkar samtal och grejer veckan som kommer så skriver mer nästa helg, ska skriva minst 1 g i veckan iaf.
Va rädda om varann ♥ ♥ ♥
1/1 2012
Nyårsdagen: sovit väldigt lite men kan inte somna om. Det är första gången som jag bara går in det nya året med att endast känna likgiltighet. Vi var hos min fina pappa (the one and only) igår med Linda,Nellie, Micke och dogsen. Mirna jobba men kom över en snabbis med hennes kollegor verkar vara så ödmjuka och fina människor, jag förstår att du trivs trots arbetstiderna.
Jag hade typ ont i magen och ångest hela kvällen, skulle typ snittas nu och varje tillställning jag är på så saknar jag mina barn, känns som att jag inte är komplett liksom.
Jag försöker verkligen leva som vanligt och kämpa på men det är väldigt svårt.
Har stängt av mina känslor mer och mer på ett sett för att jag inte orkar gråta hela tiden samtidigt som jag inte kan sluta tänka på dom och drömmer om dom varje natt. Skulle vara skönt att gråta igen för det är jobbigt men skönt efteråt.
Livet känns orättvist och dystert och dagarna knallar på. Sekunder blir minuter som blir timmar som blir dagar,veckor,månader och ett nytt år bara sådär. Allt känns så fel, våra liv skulle delas med 3 barn,inte själva som vi gör nu.
Har inga förväntningar alls på året, jo en sak kanske att jag hoppas kunna leva med mindre smärta och sorg,samtidgt som jag inte vill det, för den smärta och sorg är mina barn och jag vill inte sluta känna dom.
Allt e så sjukt, och så paradoxalt, och jag hoppas få nån rätsida på det.
Noors rumskompis blir utskriven snart vi önskar Miriam med familj all lycka i framtiden, och hoppas kunna ses i sinom tid.
Måste också nämna Frida som gjorde ett minnesband och skicka iväg med Kina lyktor där bland fanns mina små änglars namn med, alla tre <3 <3 <3. Tack fina Frida med familj, det betyder jätte mycket och va jätte fint.
Med kärlek / Randa
