Jobbat snart 2 månader
och det känns sådär, pga att det känns som att jag tar baksteg känslomässigt varje gång jag träffar brukare jag tidigare gått till för dom vet ju inget och tror att jag är tillbaka efter mamma ledigheten, och det i sin tur ger dom ångest för att dom frågat osv...
Trots att jag jobbar i en annan grupp så stöter man på folk här och där !
Bor ju i samma stad dessutom, det är väll nackdelen.
Personligen och privat så känns det lättare, men jobbet just nu tar mycket energi.
Jag kommer efter sommaren få nya arbetsuppgifter och det känns skönt att börja med nå nytt och helt nya brukare som jag och en kollega kommer starta upp och sen skicka vidare till grupper där andra boendestödjare tar över och fördjupar sig i dom.
Längtar såå efter lilla valpen, håller sten koll på uppfödarens sida varje dag, dom ska nämligen födas inom 1 vecka... och jag skulle vilja att den veckan går fort fort :), ska bli spännande.
Mina Änglar jag saknar er varje dag, går inte en enda timma utan att mina tankar finns hos er, hoppas ni har det bra och jag vet att det finns andra där som tar hand om er. Puss på er.
Har den senaste veckan reflekterat över att jag inte längre är rädd för döden, jag menar att skulle det hända nått så får jag det bra där med, med mina barn, så både livet och döden känns helt ok.
Innan har jag nog känt att jag vill inte dö för tidigt, att jag vill hinna göra saker mm, och det vill jag fortfarande men inte med samma rädsla för att inte innan.
Randa
Trots att jag jobbar i en annan grupp så stöter man på folk här och där !
Bor ju i samma stad dessutom, det är väll nackdelen.
Personligen och privat så känns det lättare, men jobbet just nu tar mycket energi.
Jag kommer efter sommaren få nya arbetsuppgifter och det känns skönt att börja med nå nytt och helt nya brukare som jag och en kollega kommer starta upp och sen skicka vidare till grupper där andra boendestödjare tar över och fördjupar sig i dom.
Längtar såå efter lilla valpen, håller sten koll på uppfödarens sida varje dag, dom ska nämligen födas inom 1 vecka... och jag skulle vilja att den veckan går fort fort :), ska bli spännande.
Mina Änglar jag saknar er varje dag, går inte en enda timma utan att mina tankar finns hos er, hoppas ni har det bra och jag vet att det finns andra där som tar hand om er. Puss på er.
Har den senaste veckan reflekterat över att jag inte längre är rädd för döden, jag menar att skulle det hända nått så får jag det bra där med, med mina barn, så både livet och döden känns helt ok.
Innan har jag nog känt att jag vill inte dö för tidigt, att jag vill hinna göra saker mm, och det vill jag fortfarande men inte med samma rädsla för att inte innan.
Randa
Kommentarer
Trackback
