Ja, Hur går man vidare....... ?

efter att vi gått igeonom det vi gjort ?  Ärligt talat jag vet fan inte hur vi kan stå på benen och jobba och lever vidare, det enda jag vet att vi är glada och oerhört tacksamma all stöd vi fått och vi har verkligen haft bra förutsättningar till att klara detta så bra som det går iallafall under omständigheterna.

Alla människor har väll sina livskriser och tacklar dom på olika sett, men när jag träffar på folk och dom läst bloggen så kommer det över mig att det är nog bland det värsta man kan råka ut för i livet och då får jag som rysning genom kroppen och blir väldigt känslomässig.... Tror jag har förträngt allt ett tag för att leva vidare och jag vill inte känna och tänka, men som denna kväll bryter jag ihop då och jag känner och saknar  och vill krama och pussa.. men det går ju inte,får så ont. Vill verkligen att mina barn ska komma tillbaka, dom hann ju inte ens börja leva.

Sommaren kommer och massor planeras, känns som att jag fyller den med massa göra, får se hur mycket jag orkar, jag vill igentligen inte nånting så fort jag tänker efter för jag hade inte planerat att mitt liv skulle vara såhär, jag skulle inte jobba, jag skulle inte resa, jag skulle inte skaffa en till hund nu (trots att jag är glad över att jag gör det jag gör) men det skulle ju inte va såhär.....

Utan jag skulle va mamma till tre små tjejer, dom finaste i världen, vi skulle flytta till större, vi skulle mysa med dom och gå upp 1 g i timmen, vi skulle ha kräk på oss och tvättmaskinen skulle gå i ett, det var ju verkligen min tur nu, va fan hände ?!!! usch jag har verkligen ingen bra kväll... den va bra fram tills jag kom hem från träningen, sen vet jag inte vad som hände.

Jag är så skör och rutinbunden känner jag, och minsta grej som händer som jag inte räknat med blir jag stressad och orolig, hoppas det går över med tiden för jag orkar inte med det annars.

Har kommit underfund med att "Randa" finns inte längre på sätt och vis, jag kommer aldrig någonsin bli mig själv igen, jag är skadad för livet och måste lära mig att leva med det och hur gör jag det? Leva med att känna mig sårad hela tiden ,även när jag skrattar och ler och är social ? A det lär ju livet visa mig om jag inte kommer på det själv.

Har börjat jobba 50% och det känns bra men jag måste hålla ihop mig och det är jobbigt, jag är helt slut när jag kommer hem, fy, måste sova middag, för att orka med kvällen, får nog skynda långsamt när det gäller jobbet.

Återigen TACK för alla tankar och stöd vi fått allt från er underbara sjukhuspersonal till vänner familj ,släkt. Vi har tur som har er.

KRAAAAAM på er


Kommentarer
Postat av: Fia

Hej Björn och randa Fia Ingeberg här. Ville bara säga att ni är så otroligt starka. OM ni orkar och har tid så är det många på k47 och k 49 som gärna vill att ni kommer å hälsar på... Ni berörde många många hos oss! Många kramar från fia

2012-05-09 @ 21:50:08
Postat av: Anna

Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner, för det tror jag ingen gör föräns man hamnat i den hemska situation ni hamnat i. Men självklart känner jag med er! Detta är kanske ingen tröst men... Jag har en bekant som gjorde akutsnitt Fredag den 13 Maj förra året. Dagen hon trodde skulle bli den lyckligaste i deras liv, slutade i tragedi. Vad de trodde skulle vara en välskapt bebis, visade sig vara en dödssjuk liten pojke.. Han va blind, saknade 1 njure och fick diagnosen trisomi 13, en diagnos som bara 10 barn föds med varje år i Sverige. Han levde i 5 dagar... Fråga mig inte hur denna tjej lyckades komma på fötter igen, jag tror helt enkelt att hon va tvungen, ja hennes pojkvän också. Inget i världen kan ersätta ens barn, det känner jag redan nu trots att jag inte blivit mamma ännu. Jag vet inte vad jag vill ha sagt.. Kanske att människan är så stark i sig själv, att med rätt hjälp och stöd lyckas man leva vidare. Har följt er ända sen ni startade bloggen, och ser att ni får kämpa. Ni är starka, ni har era små änglar i era hjärtan, ingen kan ta ifrån den platsen hos er, de lever vidare där och i era minnen. Jag har önskat så många gånger att jag bara vill sträcka mig genom skärmen och ge er en jättejätte stor kram, och säga att allt kommer ordna sig. Jag är glad att ni väljer livet, trots det som hänt. Känns som jag svamlar och att allt är osammanhängande, men fortsätt kämpa, va stark för din skull, för eran skull. Många många styrkekramar från en trogen bloggläsare <3

2012-05-10 @ 02:55:06
URL: http://desenastetankarna.blogg.se/
Postat av: Mia

Också en trogen bloggläsare, säger som Anna ovan, vill bara sträcka mig genom skärmen och krama om er.... /Mia

2012-05-10 @ 19:44:51
URL: http://www.olhed.wordpress.com
Postat av: Maria

Kram...

2012-05-15 @ 07:33:22
URL: http://www.coldwinds.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0