27/12 -11
15/12-11 Längesen jag skrev sist
Känner mig hel med honom. Jag tror att jag kommit in i nått annat stadie nu, för jag är ledsen och har lättare till gråten och känslorna. Va nog i chock tidigare nu när jag tänker tillbaka.
Jag saknar våra barn och livet känns såå orättvist, speciellt när jag ser så många familjer och människor är så glada och stolta över sina barn. Jag vill ju också.
Jag var på Nellies lucia, hon var pepparkaka och så fin så, samma känslor där orättvisa och sorg,sorgen vällde över mig, att jag aldrig kommer få se våra 3 stå där och va så stolta och glada och att vi skulle få va stolta och glada över dom.
Jag har fått en psykolog att prata med hoppas det ger mig nytta i framtiden, och idag var vi på KS i Solna och träffa läkaren på SPMVC,moderkakan såg fin ut, så det är skönt och då vet man att dom hade det bra.
Köket: Vi hoppas få kunna flytta in snart, ska bli skönt,Vi har JÄTTEDUKTIGA arbetare där, vi kan rekomendera dom starkt.. Duktiga och nogranna grabbar http://www.tbors.se/
Har planera att göra en foto tavla på tjejerna och göra i ordning på balkongen som en egen liten minneslund. När jag är redo så ska vi försöka ta oss igenom 2 usb minnen som vi fick på neo med kort och video klipp på tjejerna.
Skriver snart igen
Randa
1/12-11
En dag i taget är fortfarnde det vi tänker, ena dagen känns det ok, andra dagar känns det som att jag ska..... aa jag vet helt enkelt inte !!
Anstränger mig till göra saker med mina närmsta eller bara prata med dom, vissa säger att det är bra, och att jag inte ska isolera mig. Vi bor ju med Björns föräldrar just nu så det tror jag pushar en lite också, vi renoverar ju köket vilket ni läst tidigare det tvingar ut oss också. Nu har vi anlitat en firma som får fixa allt.
Jag längtar till att flytta hem, samtidigt som det är jobbigast att vara hemma också, stannar jag upp en liten stund bara i lägenheten och tänker/känner efter så gör det sååå ont i mig,jag hoppas att det ändå kommer lindras så jag kan få vara i mitt hem och vara lugn. Det är så paradoxalt, till jul har dom lovat att det ska bli klart iallafall.
Då alla tjejer är begravda nu så tänkte jag på söndag kväll gå till minneslunden i Södertälje vid 17.00 och tända ljus, dom som vill med är självklart välkomna.
Randa
Här kommer bilderna jag lovat !!
Mick som vi är hundvakt åt
Katten som jag inte minns vad hon heter :/
Minneslunden en dag
Blommorna från Björns jobb och ängeln från Nadia
De va en dålig bild. ska ta en bättre men det är fåren iaf.
.
Noori gummans converse.
Tiden går !!
Dagarna flyter på trots allt, just nu bor vi i ett hus i skogen ganska skönt. Hund och hus och fårvakt. Dagarna går upp och ner, det ser olika ut för varje dag som går. Ibland tror jag att jag jaha är det såhär det ska vara? nu kanske jag e färdig med sörjandet ? och att min vardag inte kommer va som den är nu men då kommer ett break down och jag bara gråter och gråter t.o.m när jag sover kan jag gråta. Inatt saknade jag våra flickor något oerhört mycket.
Så fort jag börjar tänka på det att det va på riktigt, det var/är ingen dröm så bryter jag ihop, som nu tex.
I det stora hela så känns det som att vi kommer klara detta, men det är en lång väg tills vi blir "människor" igen.
Igår va vi över hos Björns föräldrar och åt middag då hade Barbros (Björns mamma) vännina stickat ett par converse till Noor, dom var jäätefina. <3. Tusen tack Karin. Dom ska vi spara. Bild på dom kommer senare.
Har fortfarande inte fått besked om att Noor är begravd,vi väntar på det.
I torsdags så hade vi massa möten i Solna,vilket var jätte jätte jobbigt. Bara av att va där tar mycket energi. Vi träffade både barnläkaren och förlossningsläkaren. Inge besked ang. obduktion och moderkakan hade kommit än.
Återbesök i december.
I fredags fick vi jättefint blommogram av kökspersonalen på Nordic Sea (Björns jobb). Tack för dom. Och av Nadia fick vi en jättefin ängel som jag tycker är jättefin, och den ska få en jättefin plats i vårt hem <3.
Laddar upp lite bilder så fort vi har bättre mottagning,både till internet och luren :/
/ Randa
Tatueringen!
Björn har gjort en likadan fast på sidan av magen.
Livet!!
Saknar mina barn och vill gosa och pussa på dom, och ha dom brevid mig. ONT gör det i mig så fort jag försöker tänka den tanken i 1 sek ens. Det skulle fan inte vara såhär. Livet är orättvist och grymt. Tror och känns inte som att jag någonsin kommer att få vara med om något värre och inget kommer göra lika ont, så jag kommer nog tackla detta liv enkelt om jag klarar att ta mig ur detta.
vad vet jag.... just nu orkar jag bara tänka på att andas, gå upp på morgonen, duscha äta,ibland mer eller mindre utflykter, det går upp och ner för mig och enligt psykologen så är det bra! Sen vet jag vad jag behöver göra för att inte gå ner mig helt så jag tvingar mig ut och hoppas orka det vi gör.
Sakta men säkert går lägenhets renoveringen framåt. Vi har nu iaf beställt köket och får det levererat den 6 dec. Då smäller firman upp det och vi ska kunna bo hemma på heltid till jul, förhoppningsvis stöter vi inte på några hinder så att planerna blir som vi tänkt.
Idag har vi vart på KS i Solna en sväng sen så träffa vi Nadia (syrran) med familj och vips så var vi i en tatto studio och fick vår tatuering som vi ville ha, bild kommer sen. Mina Små Änglar Jasmine, Noor,Elmina står det.
Tusen Tack <3. Nu bär vi dom med oss vart vi än är. Och vet ni, jag klara av smärtan hur simpelt som helst vilket jag inte hade gjort förr.
Som de flesta vet så har vi hoppat över cermoni mm, men flickorna ligger i minneslunden i Rosenlund. Jag kommer framöver säga till en dag då de som vill kan möta upp mig där och jag tänkte tända ljus och ev. spela 2 låtar jag nynna på till dom på sjukhuset.
Kärlek till er och va rädda om varandra
6/11 -2011
Hjärnan går i 180 hela tiden och det krävs inte mycket "aktivitet" för att vi ska bli trötta.
Försöker komma ut varje dag, och vara social med familjen. Det känns så jobbigt att vara nervös över att träffa folk man känner tar mycket energi, vet inte riktigt vad jag är rädd för ?!! Sen har vi vår lägenhet som håller på och renoveras :/ mitt i allt. Vi sover över hos våra familjer just nu.
Ni som känner mig och Björn i himmeln, snälla ta hand om våra tre <3, dom är så små.
Tack alla ni som har tänt ljus för våra bebisar <3
Mina Små Änglar Jasmine, Noor, Elmina. <3 <3 <3
Vi glömmer er aldrig, och saknar och älskar er så det gör så ont ont.
Vill dela en fin dikt jag fick av Anna,Rikard och Miriam. Tack för den och kämpa på Miriam, all styrka från oss.
Randa
Var inte arg lilla mamma
vi var tvungna att gå.
Den dagen hände det och då orkade våra hjärta inte slå.
Älskade pappa
våra liv blev så korta.
Ta hand om varandra
när vi flygit bort.
Vi vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till era hjärtan
och ni kan höra våra röster.
Vi finns inte bland er
men vi finns ändå.
Vi hör era böner
och VI älskar er så.
