1/12-11

Idag är det 1 december, tänk om jag fortfarande burit på mina barn. Då hade det snart varit dags.

En dag i taget är fortfarnde det vi tänker, ena dagen känns det ok, andra dagar känns det som att jag ska..... aa jag vet helt enkelt inte !!

Anstränger mig till göra saker med mina närmsta eller bara prata med  dom, vissa säger att det är bra, och att jag inte ska isolera mig. Vi bor ju med Björns föräldrar just nu så det tror jag pushar en lite också, vi renoverar ju köket vilket ni läst tidigare det tvingar ut oss också. Nu har vi anlitat en firma som får fixa allt.

Jag längtar till att flytta hem, samtidigt som det är jobbigast att vara hemma också, stannar jag upp en liten stund bara i lägenheten och tänker/känner efter så gör det sååå ont i mig,jag hoppas att det ändå kommer lindras så jag kan få vara i mitt hem och vara lugn. Det är så paradoxalt, till jul har dom lovat att det ska bli klart iallafall.

Då alla tjejer är begravda nu så tänkte jag på söndag kväll gå till minneslunden i Södertälje vid 17.00 och tända ljus, dom som vill med är självklart välkomna.


Randa



Trackback
RSS 2.0