Livskriser/realistisk ! + Valpen 1 vecka




Denna vecka har jag drömt mycket om tjejorna och jag tror jag har kommit ett ytterligare steg framåt på något sett. Drömde att Noor låg kvar på neo och att jag och Björn stängt av bara för att vi inte orkade mer, och när vi tillslut mötte henne så var hon som ett "vanligt" barn i storlek och liknade min systerdotter, bara ljusare och brunt rakt hår :) . Det var mysigt att få ha henne i drömmen en stund, men jobbigt att vakna :/.

Mycket händer runt omkring och livet känns verkligen annorlunda.

En kär morbror är svårt sjuk, och han åkte in i samband med att vi åkte in förra året men det är inte förrän senaste månaden jag orkat hälsa på honom. Mina tankar går till han och familjen varje dag.

Igår fick jag till mig att en bekant förlorat sin partner !! Hemskt och tråkigt så plötsligt. Vila i Frid.

Detta triggar igång mycket inom mig känslomässigt, tänker mer på barnen och livet mm.

Sen kommer vi till alla kommentarer som gör mig mållös och undrar hur mycket människor tänker, tänker dom överhuvudtaget, har dom den kapaciteten!!! Dom kan i allafall inte varit med om en kris i livet.  (drygt jag vet).

Vi alla har varit med om olika saker, olika betungande kriser, men när folk skriver gud va stark du är, vad menas med det ? Vad ska jag göra, lägga mig ner och dö ? börja skära mig ? vad ? .... Jag har valt att leva och då gör jag det bästa av att kunna må så bra som möjligt och jag tar ett steg i taget, och jag bryter ihop och kommer igen och bryter ihop och kommer igen och då lite starkare och så vidare. Det svider och gör ont som f*n, men det går. 

Sen finns ju alltid förnekelse människan, dom tror jag igentligen mår sämst. Tackar dom högre makter att jag inte är en sån person ,fylld med ångest.

Nästa kommentar är : Du är inte värd detta ???!!! Har lust att dra av varenda hårstrå på mitt huvud. Finns det någon människa som är värd att få cancer, att förlora sin partner, att förlora sina föräldrar helt plötsligt, att förlora sina barn ? Enligt mig NEJ det finns det inte. Sluta skriv så, blir galen.

När kriser uppstår nära en eller man går igenom det själv så blir man mer rädd om livet och sina när och kära, helt förståligt, men vad som också är sant är att detta med att tänka så är kortvarigt,ju längre tid som går desto mer trappar man av dom tankarna och man börjar "slappa" igen och tjafsa eller vad man nu än gör.

Detta tror jag är nyttigt för livet är så.... Det ÄR inte en dans på rosor eller bara sång och fågelkvitter. Så skulle du ha nått otalt som du inte hinner reda ut!! so be it, thats life, Det jag vill säga är väll igentligen, att vi kan inte gå och va förberedda för allt livet har att ge eller ta av oss. Det tycker jag är bra,  hade jag vetat vad som väntade oss, vet jag inte om jag hade stått ut.

Finns så mycket mer att skriva om detta, men snart ska jag gå och jobba så, det kommer väll en annangång.


Randa





Valpen 1 vecka gammal


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0