<3 <3 <3
Idag var min kära morbror Wille med familj över hos pappa och vi hade det så mysigt och trevligt som alltid när vi ses, ganska kul att fått upp kontakten igen men tråkigt under omständigheterna. Vi har inte haft kontakt på säkert 10-15 år sen mina föräldrar skiljde sig.
Nästa gång är det Björns tur att bjuda på mat :).
Jag har sovit dåligt denna vecka och hoppas det vänder snart, men sköter träningen prima iaf. Försöker va "ledig" från gymmet på helgerna, men kommer jag dit då med så är det ett plus.
Tänker mycket på barnen som vanligt, men på ett annorlunda sett, funderar på hur jag ska veta när det är ok att gå vidare ? vet man det.. Jag vill att dom ska va med hela tiden och inget "skrämmande" att prata om, så det håller jag på och tränar på.
Det var trots allt även vår lyckligaste tid i vårat liv, att få se dom små liven.
Alla människor har ju sina livsöden och det går bara inte att jämföra varandras tragedier och kriser.
Jag får ont av att veta vad folk går igeonom och det känns verkligen rakt in i hjärtat. Det känns verkligen annorlunda nu när jag kan sätta in mig i hur ont vi människor kan ha. Jag önskar jag kunde ge styrka till er.
Livet känns inte alltid rättvist och jag vet inte hur man förbereder sig inför kriser, jag vet att jag och Björn levde på hoppet in i det sista, trots att vi hade alla odds mot oss, och det är väll ett överlevnads sätt.
Hittade denna på nätet.
Att växa sig stark
Det är inte den underbara solen som lyser så klart idag som gör oss starka
Det är inte modet att göra det vi kan när det är enkelt och lätt som får oss att växa och våga
Det ÄR dom djupa okända haven bergen vi inte kan bestiga dalarna vi fastnar i
som får oss att växa.
Göra det omöjliga möjligt för att bli starka i själen och i hjärtat
Ta hand om varandra
Kommentarer
Postat av: Nadia
Ja kommer då när björnen ska laga käk mums love nado
Trackback