Livet!!
Vet inte riktigt hur man går vidare?! är det genom att stänga av ibland! eller gråta! eller vara ett nervvrak konstant eller inte känna något en hel dag för att bryta ihop nästa, sen skratta lite men ändå inte innerligt!! och helhjärtat? saknar det.
Saknar mina barn och vill gosa och pussa på dom, och ha dom brevid mig. ONT gör det i mig så fort jag försöker tänka den tanken i 1 sek ens. Det skulle fan inte vara såhär. Livet är orättvist och grymt. Tror och känns inte som att jag någonsin kommer att få vara med om något värre och inget kommer göra lika ont, så jag kommer nog tackla detta liv enkelt om jag klarar att ta mig ur detta.
vad vet jag.... just nu orkar jag bara tänka på att andas, gå upp på morgonen, duscha äta,ibland mer eller mindre utflykter, det går upp och ner för mig och enligt psykologen så är det bra! Sen vet jag vad jag behöver göra för att inte gå ner mig helt så jag tvingar mig ut och hoppas orka det vi gör.
Sakta men säkert går lägenhets renoveringen framåt. Vi har nu iaf beställt köket och får det levererat den 6 dec. Då smäller firman upp det och vi ska kunna bo hemma på heltid till jul, förhoppningsvis stöter vi inte på några hinder så att planerna blir som vi tänkt.
Idag har vi vart på KS i Solna en sväng sen så träffa vi Nadia (syrran) med familj och vips så var vi i en tatto studio och fick vår tatuering som vi ville ha, bild kommer sen. Mina Små Änglar Jasmine, Noor,Elmina står det.
Tusen Tack <3. Nu bär vi dom med oss vart vi än är. Och vet ni, jag klara av smärtan hur simpelt som helst vilket jag inte hade gjort förr.
Som de flesta vet så har vi hoppat över cermoni mm, men flickorna ligger i minneslunden i Rosenlund. Jag kommer framöver säga till en dag då de som vill kan möta upp mig där och jag tänkte tända ljus och ev. spela 2 låtar jag nynna på till dom på sjukhuset.
Kärlek till er och va rädda om varandra
Saknar mina barn och vill gosa och pussa på dom, och ha dom brevid mig. ONT gör det i mig så fort jag försöker tänka den tanken i 1 sek ens. Det skulle fan inte vara såhär. Livet är orättvist och grymt. Tror och känns inte som att jag någonsin kommer att få vara med om något värre och inget kommer göra lika ont, så jag kommer nog tackla detta liv enkelt om jag klarar att ta mig ur detta.
vad vet jag.... just nu orkar jag bara tänka på att andas, gå upp på morgonen, duscha äta,ibland mer eller mindre utflykter, det går upp och ner för mig och enligt psykologen så är det bra! Sen vet jag vad jag behöver göra för att inte gå ner mig helt så jag tvingar mig ut och hoppas orka det vi gör.
Sakta men säkert går lägenhets renoveringen framåt. Vi har nu iaf beställt köket och får det levererat den 6 dec. Då smäller firman upp det och vi ska kunna bo hemma på heltid till jul, förhoppningsvis stöter vi inte på några hinder så att planerna blir som vi tänkt.
Idag har vi vart på KS i Solna en sväng sen så träffa vi Nadia (syrran) med familj och vips så var vi i en tatto studio och fick vår tatuering som vi ville ha, bild kommer sen. Mina Små Änglar Jasmine, Noor,Elmina står det.
Tusen Tack <3. Nu bär vi dom med oss vart vi än är. Och vet ni, jag klara av smärtan hur simpelt som helst vilket jag inte hade gjort förr.
Som de flesta vet så har vi hoppat över cermoni mm, men flickorna ligger i minneslunden i Rosenlund. Jag kommer framöver säga till en dag då de som vill kan möta upp mig där och jag tänkte tända ljus och ev. spela 2 låtar jag nynna på till dom på sjukhuset.
Kärlek till er och va rädda om varandra
Kommentarer
Postat av: Marianne
Du är helt fantastisk Randa, som orkar dela med dig av allt det svåra ni gått/går igenom. Prata mycket om flickorna, titta på bilderna, minns! Det är den bästa vägen för att kunna gå vidare. Gråt ibland, skratta ibland, var arg, låt alla känslor flöda. Livet är verkligen orättvist. Det tar tid,lång tid, men det kommer att göra mindre ont att minnas. Jag tänker mycket på dig och dina tjejer. Kram Marianne
Postat av: Anneli Broo
Kramar Randa & Björn. Tänker på er hela tiden. /Anneli
Postat av: Camilla.Ö
Ni e så starka o fina. Ta hand om varandra. Kram
Postat av: Siri
För en gångs skull lärde jag mig något genom att läsa en blogg. Det är inte varje dag man gör det direkt, tack för att du lägger ner din tid på att blogga :).
Trackback
